När jag städade och plockade i ordning bland mina grejer i vävboden, hittade jag en varpfläta som jag fått av en väninna som slutat väva... den var inte så bred och blev lagom till att väva traslöpare.
Och nu kändes det dags att ta hand om den :-)
Vid pådragningen av varpen så är vädringsställningen min bästa vän...
Den funkar jättebra som pådragningsknekt, skönt att kunna göra det själv och slippa be om hjälp.
Den här väven har jag solvat i rosengång. Men inte samma som jag brukar, nu blev det den mera traditionella rosengången.
Traslöpare är kul att väva, det går ju fort plus att det är ett bra sätt att ta hand om små trasnystan till bårderna.... färgerna har jag valt med tanke på min dotter som gillar turkost :-)
* Irené *
Så fin din blå matta blev. Jag använde också vädringsstället innan jag köpte min pådragningsknekt. Jag tyckte v-stället var lite klent, för jag använder rejäla tyngder när jag drar på varpen, mellan 10-15 kg. Har kollat med mindre, men det blir inte så bra då. Så pådragningsknekten är min bästa dräng. Ha det så gott. Kram Birgitta
SvaraRaderaFin matta och en fin användning av vädringsstället!
SvaraRaderaKram Eva-Lena
Snyggt!
SvaraRaderaSkönt att göra av med småsnuttar. Jag har just sytt kuddöverdrag av småbitar i blått med olika mönster och nyanser.
Kram Agneta
Ja det är tillfredställande att ta hand om det man har och göra något av det... hoppas du visar kuddöverdragen du sydde på din blogg!
RaderaHej Irene. Tack för fin kommentar. Min kommentarsruta har inte funkat på länge, därav min tystnad.
SvaraRaderaHej Irené! Jag blev så inspirerad och kär i din traslöpare att jag ville ha en själv fast som matta i min kolonistuga. Nu har jag varit på kurs och vävt den. Resultatet finns på FB-gruppen Vävspolen.
SvaraRaderaVänliga hälsningar
Ramona