Intensiva dagar...

Den gångna veckan har det inte blivit mycket tid i vävboden!Det är så mycket annat som behöver tas om hand och pysslas med.Den här mattan har i alla fall blivit klar och jag har döpt den till Bettan eftersom det var hon med önskemål om färgerna (svart- grått- vitt) som inspirerade mig till den.

Den var rolig att väva och jag ska nog försöka göra en till likadan.
Om jag lyckas få tag i liknande trasor vill säga...
alltid mitt stora problem att hitta trasor i "rätt färg"

Som sagt... intensiva dagar är det, fast man är pensionär. Skogen är full av gula kantareller som vill plockas och rensas, jättegott att ha i frysen!

Vi har även gett oss på ett annat projekt... att måla om verandan!
Både tak och väggar var tidigare brunlaserade och det kändes lite mörkt och dystert. Men oj vilken tur, att man inte vet innan vad man ger sig in på och hur mycket jobb det är... kan säga att det blir många färglager innan det vita täcker det bruna. Men ljust och fint blir det och säkert värt arbetet när det blir klart. Vi tar paus med målandet över helgen för lite andra aktiviteter

Nu blir det att pyssla med hundarna och det är lite pälsvård som gäller... eftersom vi ska på hundutställning på söndag.

Jag avslutar med en bild på vår Colliekille Toy och önskar alla som tittar in... Trevlig Helg!

Många blåa inslag har det varit sista tiden!

Och nyfikna hundar... den här gången är det Santa som inspekterar nya mattan.
Men nu blir det inte mer i blått på ett tag, de trasorna börjar ta slut!

Annars tycker jag om att väva i blått.

Svart, Vitt och Grått!
Sonhustrun Bettan har önskemål om dom färgerna i en matta och rosengång ska det vara. Jag är egentligen ganska nybörjare på att väva Rosengång, men tycker det är så roligt. Jag "tränar" och tycker nog att jag kommer på vartefter hur trasorna ska vara o.s.v. för att det ska bli riktigt bra. Övning ger ju färdighet, brukar man säga!

Den grå trasan i den breda Rosengångsbården, är ett kasserat drapperi.
Det är liksom lite "silvrigt" i kvaliten och ger en speciell effekt. Lite av tjusningen när man väver trasmattor, är ju att kunna återbruka och känna igen vissa trasor och komma ihåg vad det varit tidigare.